Är det provocerande att vara en livsnjutare?

photo 4 (4)Nästan två år sen när jag sa upp mig från mitt jobb som gjorde att jag mådde både fysiskt och psykiskt dålig bestämd jag mig att jag skulle ta åtminstone ett halvt år och bara njuta av livet. Innan detta pluggade och jobbade jag sen var 12 allt från att plocka persikor 40 timme i veckan i 35+ grader varme, till telefon kundtjänst, administration, klädbutiker, snabbmat restauranger, barista, servitris, bartender, jobbat i ett växt hus… you name it – I probably did it! Jag tänkt, fan ta mig – jag har förtjänat det här! Det var då efter jag sa upp mig när jag hade all tid i världen att min själ drogs till träning och matlagning 110 %. För första gången någonsin hann jag med det jag vill när pengar spelade ingen roll – några träningspass i veckan, några timmar i köket dagligen plus tid för mina vänner och familj.

 photo 1 (8)När jag var ute och folk frågade vad jag gjorde – svarade jag att jag var en livsnjutare. Men jag blev förvånad med de svar jag fått. Ursäkta? Va? Jobbar du inte? Pluggar du inte? Hatar du inte livet som alla ändra? Men vad gör du då med din tid? … Umm.. som sagt, njuter av livet. Det var första gången jag kände mig lycklig på riktigt. Inte bara stundvis, utan jag hittat tillbaka till mitt naturliga sätt att vara. Positiv! Kärleksfull! Lekfullt!

Till slut gav jag upp, för att underlätta dig för mig själv sa jag bara att jag var arbetslös. Av någon anledning, det var lättare för folk att hantera. När jag tagit upp ämnet med en kära tjej kompis, sa hon då ”så klart – det är ju provocerande att säga du är en livsnjutare”. Provocerande? Är samhället så sjukt deprimerad att det gör ont att se andra lyckas?

photo 1 (9)I alla fall det jag vill komma fram till är att nu för tiden jobbar jag 24/7 som egen företagare. Jag har inte hunnit skriva så mycket inlägg de senaste månaden för att jag har varit på högt växel. PT verksamheten går hur bra som helst. Dessutom ska jag hjälpa till med ett nytt café som ska öppna på Möllan. Fick även lära mig hur man gör Italienska glass!  Mina dagar ser ute ungefär så här; cykla 30 min till gymmet och utför 3-4 träningspass på morgonen innan lunch vid The Raw Gym i Limhamn, sen ett par timmar siesta under dagen där jag måste cykla till andra sidan av stan, ifall vädret är fint så passa jag på och bada på vägen. Sedan 3-4 pass till på kvällen vid The Mini Gym i Slussen sen hem. Vissa gnäller över pendlings tid… ja, jag sitter på cykeln 1-2 timmar i snitt per dag.  Oftast komma jag hem sent på kvällen, trycker i lite mat och sitta mig framför datorn med bokförning & kostrådgivning bland annat. Midsommar helg var första gången jag hade tagit ledig i över fyra veckor. Men jag klagar inte, för att jag fortfarande är en livsnjutare!

photo 5 (4)The moral of the story? Be happy for others success, don’t be envious, don’t be bitter, don’t be judgmental. You never know what someone is hiding behind a smile. I’ve got plenty of horror stories where I can tell you how life was shit & how I felt that jumping off the nearest bridge seemed more appealing than facing the next day. But those days & those feelings are behind me becuase I am stronger mentally & phsyically! So if someone has finally got their head in the right place and is happy – Be happy too!

 

FacebookTwitterGoogle+